Douglas var en liten bebis de första två veckorna, sedan var det förbi...med en väldans fart går det. Inte för att han är en extra tjock eller stor bebis utan lite extra lång bara... När man tittar på alla andra helt nya småkottar så ser man verkligen hur fort det går. Det är med skräckblandad förtjusning. En rädsla för att pyret aldrig kommer bli så liten igen men med en lika stor spänd förväntan om hur hans personlighet och utseende kommer att utformas. Det vi vet just nu är att han är väldigt snäll. Så kort och gått, han har gått från liten bebis till större bebis och väntar med spänning på att han ska förvandlas till ett litet barn (men ingen brådska Douglas).
kram på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar