Som alla förstår blir det bara dimmigare och dimmigare här ute i skogen, dagarna flyger kors och tvärs och man får vara glad så länge man kommer ihåg sitt personnummer och att klä på sig om mornarna..
Varför är det på detta vis? Är det hjärnan som släpper kontrollen självmant för att överleva? För att kunna fokusera på ett annat litet liv? Det är en känsla som är alldeles luddig som jag inte vet om jag gillar eller inte.. i mitt "vanliga" jag så är jag ganska pedant och ett kontrollfreak (försöker dölja det väl) och då med denna förteelse så blir man lite orolig, eller orolig vet jag inte heller?? Kanske är detta en läxa som ska få mig att ändra mig och släppa taget om saker som jag inte alltid behöver kontrollera..
Ska kolla det där med hjärnan hur det fungerar och återkomma..
Nog om det, nu ska jag klä mig igen och gå till douglas farmor o farfar som precis kommit hem från semestern..
Ps. Idag är det premiär för första spinningpasset på flera månader...
Ciao så länge
Jättefina bilder, väldigt proffsiga! :)
SvaraRaderaHoppas att vi ses snart! Douglas har verkligen vuxit :)
SvaraRaderaKram på er!